Va du tvungen?
När jag gråter tänker jag alltid att du står där och kollar på mig, precis som att det är en genomskinlig vägg imellan oss, du kan inte ta dig igenom den. Du bara står där och ser på mig med snälla, ledsna ögon som ber mig att sluta gråta, du har så många gånger försökt ta dig igenom väggen men det går inte och du orkar inte så länge eftersom din kropp fortfarande är svag. När jag ser på dig blir mina tårar bara ännu tydligare, det är som att någon häller ut ett vattenglas, allt kommer på en gång.. Jag skulle kunna skrika, kanske skulle det kännas bättre då? Men jag vågar inte göra det, för tänk ifall någon hör mig.. Det vill jag ju inte.
Andra får ta stryk, men det är inte meningen att göra så. Jag vill ha någon som kramar mig men ändå inte. Jag vill att någon ska torka bort mina tårar men det känns inte rätt ändå..
In situation I can´t be strong...
Orkar inte!
