annajuliablom

Jag vill också vara sån!

En ganska vanlig dialog, som jag vet har upprepats flera gånger..
-vill du ha mat? säger mamma
Nej tack, jag mår inte så bra :) säger pappa.

10 min senare ber han mig hämta telefonen och jag gör det. Han slår numret till hemsjukvården och frågar om de kan komma och ge honom en morphine spruta. Då har man väldigt ont men han klagade fan aldrig, förlåt att jag svär men det är så sjukt tycker jag, att en människa kan ha den smärtan utan att klaga. Jag klagar på huvudvärk och sånt töntigt, det är faktiskt väldigt mesigt igentligen. På slutet hade han både morphine- plåster, spruta och tablett.
Jag kan inte föreställa mig att ha så ont, men att kunna hålla kvar livsglöden efter all smärta och kamp som han har fått stå ut med så gör det han till min förebild, jag vill sträva emot att bli en människa som är stark!

Jag ser alltid glad ut, det vet jag men även jag har dagar som känns mindre roliga, det klart att jag inte går runt och alltid ser glad ut för att jag inte vill att någon ska se att jag är ledsen. Men ibland är det så att jag låtsas vara glad för min egen skull. Annars blir det bara värre, om jag går runt och tänker hela tiden på att jag inte är glad och att livet suger så blir jag bara mer ledsen och då slutar kvällarna med att kudden blir våt av mina tårar.

Jag vill vara den Glada tjejen, så det är de jag strävar emot! .. men det tar emot ibland. !